Min absoluta favoritbild från denna termin, Malin som ljusormtjusarinna. |
Vilken resa, vilka utmaningar. Inte kunde jag tro
att jag skulle stå på scen i ett ljusbattle, att jag skulle tappa tron på min
förmåga och hitta den igen, att få botanisera i alla möjliga material, skratta
på varje basgruppsträff så jag fått kramp i kinder och mage, att träffa
likasinnade som lyssnar, inspirerar och ger råd, att kasta omkull tankarna
kring skapande, skapande som ett verktyg och metod för allt lärande, lyssna på
både (för mig) bekanta och nya föreläsare, att höra samma sak igen men att förstå
det på ett helt nytt sätt. Som jag sagt till många av mina vänner ”Jag funderar
på att bli underkänt i kursen så jag kan få läsa om den igen”.
Processen
För mig har kursen från höstens start gått i
vågor. Under första terminen låg fokus på bakgrunds kunskap om Reggio Emilias
filosofi, atelieristans roll, barnet med sina 100 språk, förskolan och
processer. Denna termin känner jag att fokus har varit på ett bredare
sammanhang. Hur skapandet och barnets utveckling hänger ihop med samhället och
framtiden, på det kritiska ögat, maktförhållanden och den egna processen.
Det är lätt att bli ”frälst” i Reggio-filosofin.
Att vara ”reggio” är omöjligt och inte alls syftet med filosofin även om många
vill påpeka vad som ”är reggio och inte”. Det gör mig skeptisk. Sist jag kände
mig skeptisk till Reggio-filosofin beställde jag en biljett till Reggio Emilia
och fick, genom Tarja Häikiö, möjligheten att besöka en förskola under en
veckas tid för att själv uppleva hur deras verksamhet såg ut. Då fann jag att
allt inte är en dans på röda rosor och att alla har utmaningar att ställas
inför. Det gjorde mig motiverad igen.
Min roll som atelierista har stärkts under kursens
gång och jag kan se både hur man skulle kunna applicera rollen i praxis
samtidigt som jag förstår att min roll som atelierista aldrig kommer bli
färdig. Under vårterminen har vi framförallt fått utmana oss själva genom att
fördjupa oss i samtidskonst, själva agera i ljusbattle, inspirerats av
föreläsningar och litteratur och testa på fler aspekter av skapandet. Det är
något som jag tror är viktigt. Man kan inte kräva av barnen att de ska våga,
vilja och känna mening med att testa nya saker om man själv inte är villig. Men
man ska samtidigt vara kritisk och reflektera över möjligheter och
konsekvenser.
En av svårigheterna kan vara att få en
atelieristatjänst. Det är inte många förskolor som söker atelieristor och att
integrera det i en vanlig förskolelärartjänst kräver det att man i arbetslaget
arbetar fram ett gemensamt förhållningssätt kring detta samt tydlig
arbetsfördelning.
Miljön som den tredje pedagogen
“Förskolan
ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och
aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden.” (Lpfö 98, rev
2010, 6).
Något som väver samman barnens förutsättningar,
vilja, lust och möjlighet att lära sig är miljön. Både den osynliga, det
förhållningssätt som genomsyrar verksamheten, samt den synliga miljön, de
praktiska förutsättningarna som ges. I Reggio Emilias filosofi talar man om ”miljön
som den tredje pedagogen”, att man genom reflektion och planering strävar efter
att bygga upp en miljö som fungerar som stöd för barnens utveckling och
stimulans, som en tredje pedagog. Den första pedagogen anses vara barnet själv
med dess kompetenser och den andra pedagogen anses vara den vuxna pedagogen,
läraren.
Som Nordin-Hultman påpekar så är miljön i
förskolor och skolor ofta starkt traditionsbundna. Rummen signalerar
maktrelationer, kön, aktiviteter och vart och hur barnen ska vara (Nordin-Hultman,
2008, 50-51).
Därför känns det viktigt och givande med
studiebesök. Min basgrupp har huvudsakligen förlagt våra träffar i varandras
verksamheter som studiebesök vilket har varit fantastiskt inspirerande. Mina
tankar om hur vi har det på min avdelning har kastats omkull vid varje
studiebesök. Det svåraste har varit att föra vidare min upplevelse till mitt
arbetslag. Det är nästan omöjligt att återberätta och ge dem den känsla som jag
haft även om jag berättar mitt bästa och visar bilder till. Men även små
framsteg är framsteg.
En av kursdeltagarna sa vid en föreläsning att det
känns viktigt att även låta barnen göra studiebesök för att lära sig att det
finns olika sätt för en förskola att se ut. Detta tips har jag tagit tillvara
på vilket att lett till förändring i lokalerna där barnen styr och både föräldrar
och personal är medkonstruktörer.
Estetik
Jag har funderat mycket över estetikens
syfte under kursen och tar mig tillbaka till Tarja Häikiös föreläsning den 15:e
september 2011. Där beskrev hon estetik ur olika perspektiv samtidigt som inget
är rätt eller fel utan snarare estetik som ett mångsidigt vidgat begrepp.
Estetik som ett eget ämne likt matematik eller fysik men även som metod för att
nå andra ämnen och estetik kan även ses som något harmoniserande, vackert och
inspirerande (Tarja Häikiö, 15 september 2011). En ateljé har med andra ord flera
funktioner, som en kärna där allt korsas, där barnen bearbetar upplevelser,
utforskar, inspireras, undersöker och kommunicerar genom skapandet. Vad som är
konst, rätt och fel har jag diskuterat i tidigare inlägg då samtidskonsten har
en förmåga att provocera många samtidigt som vi hyllar barnen i alla deras
uttryck. Vi behöver alla träna ögat att bli analytiskt, att reflektera över,
ifrågasätta och vara kritisk.
Förskolan ska sträva efter att varje barn
·
utvecklar
intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig
av, tolka och samtala om dessa,
·
utvecklar
sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och
erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik,
dans och drama, (Lpfö 98, rev 2010, 10)
Fostra för framtidens behov
Jag anser att leken och skapandet
har samma egenskap i barnens utveckling och lärande. Det blir metoder att
bearbeta och utveckla sina erfarenheter samt att konstruera nya. Jag ser även de
traditionella ämnena som livsviktiga. Det är i kombinationen av de båda som ny
kunskap konstrueras. Detta skildrar exempelvis Magnus Lundin (2002) där han
beskriver matematikens brist på innebörd utan kulturellt och estetiskt
sammanhang. ”Matematiken är inte en
modell av verkligheten. All matematik bygger på erfarenheter från verkligheten
i likhet med allt annat som skapats av människor.” (Hjort Madeleine, 2002,
s.97). Matematiken måste sättas i ett konstruerat sammanhang för att vara av
betydelse. Vygotskij beskriver fantasin som ett medel att utvidga människans
erfarenheter. ”hon kan föreställa sig det
hon inte har sett och eftersom hon kan göra sig föreställningar i enlighet med
andras berättelser och beskrivningar av saker som inte ingått i hennes egna,
omedelbara, personliga erfarenheter är hon inte begränsad av sina egna
erfarenheters trånga sfär och snäva gränser, utan kan gå långt utöver dem och
med fantasins hjälp tillägna sig en annan historisk eller social erfarenhet”
(Vygotskij, Lev S, 1995, s.22)
Det sociokulturella lärandet
Kraften i att lära av varandra, det
”sociokulturella lärandet” som Vygotskij beskriver det har aldrig varit så
tydligt för mig som under denna kurs. Jag har läst kurser på olika universitet
i 6 år, aldrig någonsin har jag träffat en så underbar grupp av människor
samtidigt. Alla har inspirerat, utmanat, lyssnat, delat med sig av sina
erfarenheter, skrattat och gjort att mina tankar har tagit så många
kullerbyttor att jag är helt snurrig i huvudet. De är några av de mest
kompetenta pedagoger som jag någonsin kommer råka på. Vi har som ambition att
fortsätta ses regelbundet även efter kursen, så jag håller tummarna så hårt jag
kan.
Referenser
· Hjort, Madeleine (2002) Kilskrift – Om konstarter och matematik i lärandet, En antologi. Carlssons
· Nordin-Hultman, Elisabeth (2008) Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Liber
·
Paulsen,
Brit. (1996). Estetik i förskolan. Studentlitteratur AB.
· Skolverket (1998, reviderad 2010) Lpfö 98, rev 2010.
·
Strandberg,
Leif (2006) Vygotskij i praktiken - Bland plugghästar och fusklappar
·
Vygotskij,
Lev S (1995) Fantasi och kreativitet i
barndomen. Daidalos