Studiebesök på min förskola

På min telefon har jag en lång lista på ämnen som jag vill blogga om, trots detta har jag haft svårt att få ner det i skrift. Men jag får börja med en ände och se vart det leder.

First things first. Förrförra torsdagen fick jag kungligt besök på min förskola. Med ett ambivalent tillstånd av upprymdhet och ångest tog jag emot min basgrupp. Känslan av lycka var att jag skulle få kvalitéts tid med de student-/lärarkollegor som jag har så fantastiskt utbyte av. När vi ses ventilerar vi bland annat litteratur, tankar, intryck, uttryck, föreläsningar, studiebesök och verksamheten. Tiden räcker aldrig till och samtalsämnena svävar ständigt iväg mot nya destinationer. Min ångest ligger i känslan av att inte ”kommit tillräckligt långt”, jag har ju besökt flera av deras arbetsplatser och blivit så inspirerad och imponerad av hur de lyckas lyfta fram olika aktiviteter, dokumentation samt inspiration för och tillsammans med barnen.

Tack för att ni finns! (även resten av basgruppen;)

Min känsla är att den miljö som vi har på min förskola inte signalerar detta i den mån som jag önskar. Har dock inte arbetat där så länge, har roterat arbetslag tre gånger det senaste året och har inte samma utgångsläge som alla mina andra kollegor. Jag beslöt mig för att fokusera på det vi har och inte det som vi inte har.

En sak som vi har som jag inte sett på någon annan förskola är husdjur, vi har en salamander som heter Gurkan och som vi följer och tar hand om. Detta som ett levande naturvetenskaps projekt där barnen och vuxna följer intrigerna i akvariet och tro mig det har varit intriger. Från att ha haft 6 zebrafiskar som sakta men säkert blev till 0 (på grund av att de såg för smarriga ut i Gurkans ögon) bara det är ett matte och naturvetenskapsprojekt i sig. Sen delade Gurkan akvarium med 2 större fiskar men de tyckte Gurkan såg för smarrig ut och beslöt sig för att äta upp hans händer och fötter. De fick därmed söka sig till ett nytt hem på Zoologen på Göteborgs universitet. Tur som var så berättade pappan (som är vår mentor i detta projekt och zoolog) att lyckligtvis så kommer dessa kroppsdelar att växa ut igen, för det gör de hos denna typ av salamander. Det är ett levande projekt som alla intresserar sig av. 

Gurkan chillar på sin bräda.

Vårt andra trumfkort är den surfplatta som vi fått och använder som ett pedagogiskt verktyg tillsammans med barnen. Där tränar barnen matematik, språk, fantasi, sinnesupplevelser, skalor, rymden, kartor, de gör egna böcker, sagor, målar, fotograferar samt dokumenterar själva för att nämna några av de saker vi använder den till. Hela enheten är mycket IKT-inriktad så det gäller bara att utforska dessa hjälpmedel för att kunna använda dem på kreativa sätt. Några av barnen fick möjlighet att vara med på en nyhetssändning på TV4 i ett inslag som handlade om surfplattor som ett pedagogiskt verktyg i förskolan.

Min önskan är att vår miljö ska kännas lika inbjudande, inspirerande, respektingivande samt rolig som på de förskolor som jag besökt. Det är en resa som idag är påbörjad men långt ifrån klar. Det gäller att lösa utmaningar med arkitektur, olika förhållningssätt, tankar och ekonomi. Inget är omöjligt men det är en process som tar tid och som krävs mycket arbete, samarbete med barn, kollegor samt föräldrar. Men skam den som ger sig! Ett av våra rum är redan paxat för att bli en framtida ateljé och intresse finns hos min chef att anställa en atelierista!

Arrivederci!

Solgläntat - inspirationskväll

Rom byggdes inte på en dag

  I torsdags fick vi möjligheten att få ta del av Solgläntans förskola i Kärra. Där fick vi uppleva hur deras arbetssätt reflekterades i miljöerna. Trots att barnen inte var där fysiskt så fick jag ett starkt intryck av deras närvaro och deras pågående projekt. Att få se hur materialet inte bara låg framme och var tillgängligt utan att även få se hur det användes. Det var inte bara kortsiktiga projekt som städats undan efter dagens slut utan det var utforskande och projekt som fick lov att vara framme och fortsättas med under nästkommande dagar. Detta visar på en respekt för barnens fördjupning i material och skapande, deras läroprocess. 

Något annat som jag upplevt på flera förskolor som jag besökt samt denna förskola är entrén som har en talande bild- och textdokumentation som vittnar om deras förhållningssätt gentemot barnen och dess läroprocesser.

Under denna utbildning har jag besökt fantastiska förskolor med massor av idéer och inspiration. Nu är jag så inspirerad att jag nästan exploderar. Utmaningen för mig blir nu att applicera detta på min förskola. Hur får jag barnen delaktiga i att skapa en miljö som utmanar, inspirerar och inbjuder till lek, utforskande och aktivitet. En annan utmaning blir att få med kollegor som inte genomgått min process, i denna kurs. Vi får ta ett steg i taget. Rom byggdes inte på en dag. 

Arrivederci!