Någon måste skoja med mig?!

Goodwill är tydligen det enda som ska locka samhällsmedborgare att välja läraryrket. I alla fall om man ska gå på skolverkets nya kampanj. Visst är det ett av de vanligaste skälen till varför många väljer just att bli lärare. Men att det ska vara ett skäl till att läraryrkets status skulle höjas kan man ju glömma. Förlåt jag glömde, lärarlegitimationen ska också vara en drivkraft. Ett papper som vem som helst kommer kunna skriva ut på nätet så fort man blivit beviljad, inget fint diplom precis. Men att ingångslönen ligger runt 20000 kronor och att löneutvecklingen ligger på ett stadigt 200-500 kronor om året kan det påverka varför statusen på yrket inte har någon vidare status eller varför för få vill läsa till lärare och ta på sig CSN-skulder på flera hundratusen, en skuld som man aldrig kommer kunna betala av. 

 Klicka här för att se varför lärare inte ska ha högre lön. 

Visst jag älskar mitt jobb och min man är också lärare men Vi har ju i vårt beslut offrat en viss levnadsstandard för vår goodwill. Min stadsdel ska nu spara 39 miljoner kronor och vilka tror ni får ta en stor del av smällen? Jo barnen, skolan och personalen. Köpstopp, inga vikarier, semester när det passar, större barngrupper, förhalning av de nya förskolorna som skulle öppna, ännu längre köer vilket leder till att föräldrarna kan inte börja arbeta och i sin tur inte kan bidra med skatteintäckter och de ska spara in 21 lärartjänster. Publicera detta, en del av verkligheten på skolverkets hemsida istället för kändisars (de sk. ”lyckade människor” i samhällets ögon) tacksamhet till lärare, som i mina ögon ofta är superhjältar som offrar sig för det ”greater good”. 

Här kommer några av de tårdrypande reklamfilmerna från skolverket:

Ber om ursäkt för mitt bittra inlägg men någon gång måste frustrationen få komma ut.

Arrierderci!

En stad lika mycket som utställning för olika uttryck

 

Här är lite bilder från min resa till Berlin. En stad som genomgått en radikal förändring i modern tid. Då muren mellan öst och väst en dag i december 1961 restes upp och delade upp folket. 1989 föll muren och staden blev då öppen. I dag vittnar staden om människornas uttryck och rättigheter genom konst och kultur som spridit sig på alla möjliga platser. Känslan av ett starkt behov av att få uttrycka sig och göra avtryck är påtaglig samtidigt som intrycken av öst och väst samt "finkultur" och samtidskonst och "fulkultur" finns representerat.

Arriverderci!

Konst eller bara konstigt?

 Klicka här för en länk till den samtidsutställning som påverkat mig mest på gott och ont.

Något som kommit upp när vi i min basgrupp diskuterat samtidskonst är att många är skeptiska mot dessa typer av uttryck. Installationer av vissa slag kan provocera & uppröra. Även många andra i min samvaro är mycket negativt inställda till samtidskonst, det är ju inte konst det är bara konstigt. De föredrar mer "fin" konst som är tydlig, enkel & erkänd. Gärna klassisk konst, en buskis teater eller klassisk musik.  Men i förskolan hyllar vi barnens uttryck i alla de former. Nästan allt de gör sätts på piedestal & bekräftas. I alla möjliga former & installationer. 

När sker den magiska gränsen för att man är för gammal, för vuxen för att dessa uttryck inte ska ha något värde längre?

När barnens uttryck & konstverk blir till en vuxens konst. Finns det plötsligt inget värde att uttrycka sig på samma sätt som de blivit bekräftade i som barn? 

Jag älskar både den mer klassiska konsten men dras i dag mer år samtidskonsten. Vill jag få en upplevelse som stimulerar hjärnan & som utmanar den så går jag mycket hellre på ett mer modernt museum med installationer än ett med klassiska verk. Det kan vara en generations fråga där jag som relativt ung växt upp & tagit del av teknisk utveckling & sociala medier. Det kan även vara en träningssak. Jag kan nämligen nästan på dagen säga när jag ändrade mig & lärde mig uppskatta samtidskonsten som minst lika viktig som klassisk konst. Detta efter en lång tid i egen skapande process. Det betyder inte att all samtidskonst är bra i min subjektiva mening. Mycket jag upplevt har känts som skit men de guldkorn jag upplevt sitter fortfarande i minnet & påverkar mig fortfarande.

Arriverderci!

Att synliggöra och stimulera barns utveckling genom iPad

Här kommer en parantes men ändå en relevant sådan. Min förskola satsar hårt på IKT och min avdelning specifikt. Under detta läsår har vi fått möjligheten att använda iPad som pedagogiskt verktyg. Användningsområdena är nästintill obegränsade men kräver alltid en vuxens närvaro för att inte "bara bli spel". Här kommer några klipp från vår verksamhet där barnen och två av mina närmsta kollegor presenterar denna process. 

   
Nedan är ett klipp är från när mina kollegor presenterar vår process med iPad på centrum för skolutveckling. 

Arrivederci!