Konst eller bara konstigt?

 Klicka här för en länk till den samtidsutställning som påverkat mig mest på gott och ont.

Något som kommit upp när vi i min basgrupp diskuterat samtidskonst är att många är skeptiska mot dessa typer av uttryck. Installationer av vissa slag kan provocera & uppröra. Även många andra i min samvaro är mycket negativt inställda till samtidskonst, det är ju inte konst det är bara konstigt. De föredrar mer "fin" konst som är tydlig, enkel & erkänd. Gärna klassisk konst, en buskis teater eller klassisk musik.  Men i förskolan hyllar vi barnens uttryck i alla de former. Nästan allt de gör sätts på piedestal & bekräftas. I alla möjliga former & installationer. 

När sker den magiska gränsen för att man är för gammal, för vuxen för att dessa uttryck inte ska ha något värde längre?

När barnens uttryck & konstverk blir till en vuxens konst. Finns det plötsligt inget värde att uttrycka sig på samma sätt som de blivit bekräftade i som barn? 

Jag älskar både den mer klassiska konsten men dras i dag mer år samtidskonsten. Vill jag få en upplevelse som stimulerar hjärnan & som utmanar den så går jag mycket hellre på ett mer modernt museum med installationer än ett med klassiska verk. Det kan vara en generations fråga där jag som relativt ung växt upp & tagit del av teknisk utveckling & sociala medier. Det kan även vara en träningssak. Jag kan nämligen nästan på dagen säga när jag ändrade mig & lärde mig uppskatta samtidskonsten som minst lika viktig som klassisk konst. Detta efter en lång tid i egen skapande process. Det betyder inte att all samtidskonst är bra i min subjektiva mening. Mycket jag upplevt har känts som skit men de guldkorn jag upplevt sitter fortfarande i minnet & påverkar mig fortfarande.

Arriverderci!