Under helgen har jag varit på fotoexpedition i Göteborgsområdet. Dels vid klipporna i skärgården samt i skogen. Jag reflekterade över hur samma plats kan se helt olika ut beroende av hur man betraktar den. Allt beror på vad man väljer att lägga fokus på, vad som fångar och intresserar en. I min barngrupp har vi 22 barn och 4 vuxna, det vill säga 26 olika perspektiv och fokus. Som exempel på detta har jag bland annat dessa två bilder är tagna från exakt samma plats fast med fokus på olika saker.
En annan reflektion var hur miljön påverkar en. Jag kände mig lugn, inspirerad och lycklig när jag avnjöt sol, klippor, växter, djurliv, vågor, gnistrande hav, kantarellfynd och skog. Hur känner sig egentligen barnen i den miljö som vi presenterar i förskolan? Inne slitna lokaler som tidigare varit lägenheter och inte tänkt för pedagogisk verksamhet, i en barngrupp på 22 barn samt 4 vuxna. Ute på en gård täckt av sand på sommaren, gegga på hösten och isvakar på vintern delad med ca 100 andra barn. Hur bjuder man in till inspiration och kreativitet där? Hur ser barnen på miljön?
Inspiration kommer inte automatiskt på beställning. En tjej från klassen uttryckte sig så talande på föreläsningen i torsdags ”Skapande och kreativitet händer inte på tisdag klockan 10.00!” men det är ofta det vi förväntar oss av barnen. När vi har bokat in ett ”skapandepass” så förväntar vi oss att barnens kreativitet ska flöda. Men hur ser tillgängligheten för kreativitet ut resten av dagen? Miljön där man vistas talar oftast ett tydligt språk. Nordin-Hultman tar upp detta i hennes bok, Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande, 2004, där framför hon bland annat Michel Foucaults tankar om hur olika institutioner i samhället väljer att planera sina miljöer. ”Pedagogiska rum säger något om vad ett barn är och bör vara och därmed om hur de barn som faktiskt är där skall uppfattas och bedömas.” (Nordin-Hultman, Elisabeth, 2004:51, Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm). Det är ändå att fundera över. Förskolan ska vara ett komplement till hemmet där barnen ska känna sig trygga i att utforska, skapa, leka och utvecklas på ett roligt sätt. Vi som pedagoger har ansvar för att se till att ge barnen den miljö som de behöver samt att ge dem verktygen till att kunna hantera den och allt som finns där. Där känner jag att jag har något att bita i. Att ta mitt ansvar för att miljön ska vara inbjudande samt att barnen ska lära sig ta ansvar för material och aktivitet.
Här kommer några fler bilder från min helg.
Arrivederci!
Vart är bilderna tagna? Så fina!
SvaraRadera