Jag har funderat lite över det som Lev Vygotskij talar i sin bok Kunskap och fantasi (1995) om balansen mellan just kunskap och fantasi. Han menade att det krävs erfarenheter för att kunna förstås nya fenomen samt för att kunna skapa egna nya erfarenheter bearbetar man olika erfarenheter och tankar, plasticitet (s.11). Han talar även om fantasin som ett medel att vidga en människas erfarenheter (s.22). Dessa två ingredienser skapar ens bild av omvärlden samt bidrar till hur omvärlden erfar en själv. Genom skapande och att verkligen nyttja alla 100 språken bjuder man in till vidgad kunskap och förmågan att våga/kunna tänka annorlunda och hitta nya lösningar på olika fenomen och problem. Detta kan kopplas till dagens och framtidens behov och medborgare. Kompetens som är praktisk, konkret och automatiserad räcker inte längre i många branscher. Att tänka annorlunda och komma på okonventionella lösningar är precis vad många branscher kräver. To think outside of the box, är strävan för att kunna erbjuda något som sticker ut från konkurrensen. Vi som vuxna och förskollärare har i uppdrag att förbereda dagens och framtidens medborgare. Vi kan aldrig veta hur framtiden ser ut men måste alltid vara framåtsträvande. Att inte prioritera skapande som eget ämne och som en metod för andra ämnen såsom matematik, fysik, kemi, talspråk, skriftspråk etc. vore att inte ta sitt ansvar för framtiden.
Vad jag har förstått är bild och skapande ett ämne som får mindre och mindre tid och resurser ju längre fram man kommer i sin grundskoleutbildning. Det är ett ämne som har generell låg status och av många anses vara flum och på skoj. I stället för att se det som ett vidgat kunskaps begrepp och en metod som kan nå fler elever att nå sina mål och att utvecklas. Som Tarja Häikiö beskrev så bra på sin föreläsning så är Ateljén, skapandet, en kärna där alla ämnen, fantasi och erfarenheter korsas.
Behov av kristalliserad fantasi (Vygotskij, 1995, s.25) helt nya uppfinningar genomsyrar dagens konsumtionssamhälle. Många företag strävar efter revolutionära uppfinningar som sticker ut och som förändrar beteenden samt ger oss nya behov, exempelvis första datorn, smartphones etc. Dessa har snabbt blivit en självklar del av vardagen och ett medel att kommunicera och söka och sprida kunskap genom. Men smarta lösningar behövs även i alla andra branscher som vård, skola, forskning, media, bygg etc. Med den tillgänglighet vi har så kommer även ansvaret att vara kritisk och våga ifrågasätta. Men att vara kritisk, skapande förmågor och fantasi tror jag inte är något som kommer självmant utan är något som man måste träna och stimulera för att växa, likt muskler som tynar bort om de inte tränas på gymmet.
En upplevelse som jag nyss inspirerades av är Jan Lööfs utställning på Göteborgs konstmuseeum. Allt blev plötsligt mycket tydligt och konkret. Lööf är verkligen en stjärna på att kombinera språk. Alla jag känner som varit där, unga som gamla, har påverkats och inspirerats mycket positivt. Det är något med Jan Lööfs uttryck som sammanfogar människor av alla de slag och efter att ha sett utställningen och besökt deras workshop så vill man bara ut och leta skrot för att skapa nya uttryck!
Fantasi + Avfall – Material – uppfinningar – sagor – ord – bild – film – musik – spänning - utmaning. För att nämna en bråkdel av de språk som han valt att uttrycka sig med.
Som Vygotskij (1995) säger så är fantasin beroende av nya erfarenheter för att kunna skapa nya uttryck (s. 36). Vi kan inte heller gå händelserna i förväg ”Varje uppfinnare till och med geniet, är alltid ett barn av sin tid och sin miljö.” (s. 37). Att hålla en balans mellan fantasi och förnuft verkar dock inte enkelt. Ju mer erfarenheter vi får ju mer förnuftiga blir vi, olika åldrar har olika eror med fantasi.
Arrivederci!
Du skriver så klokt och tänkvärt:)Ses torsdag!
SvaraRadera