torsdag 17 november 2011

”Vad är det vi tror oss veta om barn och lärande när vi gör det vi gör?”


(utdrag från föreläsning med Pernilla Mårtensson den 10 november 2011)

Här kommer några av mina reflektioner som väcktes av Pernilla Mårtenssons fantastiska föreläsning den 10 nov, 2011.

Dokumentation är kanske inte så komplicerad men pedagogisk dokumentation är lite klurigare. Exempelvis upplever jag att bara en bråkdel av det verkliga innehållet kommer med i dokumentationen oavsett hur pedagogisk och processintriktad man försöker vara. Något som ändå ofta förstärker dokumentationen är bilder som visar det där lilla extra, det som inte går att förklara med ord. Kanske en känsla eller ett fokus som inte går att förklara, ett ögonblick som fångas. Det är ett av skälen till att det känns nyttigt att barnen själva får dokumentera sig själva och deras vänner i olika aktiviteter och projekt. När jag kollar igenom deras bilder slås jag ofta av att de fokuserat på något helt annat än jag gjort. Där framkommer det att min tolkning är begränsad till mig och min förförståelse. Det betyder visserligen inte att min tolkning är fel utan snarare att det finns så mycket som händer i lärandet som kan belysas med olika perspektiv, som parallella läroprocesser. Barnen som själva får dokumentera får även mer makt över och blir delaktig i sin läroprocess. Som Hillevi Lenz Taguchi (1997) säger så ger pedagogisk dokumentation oss både direkt detaljrikedom samt distans i reflektionerna för att kunna se mer av processen.

”Barnet skapar själv sin kunskap utifrån sina egna erfarenheter.” 
(Lenz Taguchi, 1997, 33).

I skapandet är de parallella läroprocesserna mycket tydliga. Det är oundvikligt att flera olika ämnen och lärdomar uppstår i skapandet med alla olika material, tekniker, erfarenheter etc. bidrar till en mångfald i varje uppgift och utmaning som barnen och vi antar. Det gäller ju att använda dokumentationen konstruktivt, att sträva efter att föra den pedagogiska arbetsprocessen framåt samt att utveckla det pedagogiska arbetet och förnya oss själva och barnen.

Arrivederci!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar