”Är inte hela förskolan en Ateljé?!” - En summering av höstterminen 2011.

 Något som har ekat i mitt huvud sen vi sågs den 8 december 2011 under allas redovisningar är något som en klok medstudent sa, ”är inte hela förskolan en ateljé?!”. Detta uttalande har satt mina tankar i spinn. Under denna termin har vi läst litteratur, lyssnat på föreläsningar, haft workshop, lyssnat på barnen och kollegor och sist men inte minst utan snarare drivkraften under kursen så har jag upplevt fantastiska studiebesök och haft spännande diskussioner med min basgrupp som har gjort att jag förstått både teori och praktik bättre. Tankar och förhållningssätt har utmanats där jag blivit ännu mer bekant med hur kraftfull skapande är och vilket nödvändigt och ovärderligt verktyg det är för lärande och utveckling.

Litteraturen har varit spännande och användbar. Jag har försökt att läsa till alla tillfällen men på grund av en tuff period under mitten av terminen har det inte alltid varit lätt att hinna med. Men jag har även läst lite annan litteratur som jag fått tips om av andra när jag berättat om kursen.

”Lyssnandets pedagogik” av Åberg och Lenz Taguchi är en pärla som visar på hur viktigt det är att förnya och utmana sig själv och inta ett medforskande perspektiv med barnen och att träna sin ”hörstyrka” för att hitta alla barns ingång till lärande. ”Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete.” av Lenz Taguchi är skriven på ett sätt att det blir mycket lätt att motivera dokumentationens roll i läroprocessen. Dokumentation är viktigt för olika parter. Att barnen själva ska få se sig själva i sin läroprocess samt kunna reflektera och komma ihåg, inspireras av sig själv och sina vänner och att få vara aktivt delaktig i sin process. Dokumentation är viktigt för oss pedagoger som ett verktyg för att kunna reflektera och diskutera tillsammans vad vi kan göra för att stimulera barnens läroprocesser. Det är även viktigt att lyfta fram delar av verksamheten för föräldrarna så de blir insatta och själva kan bli mer delaktiga och så vi kan ha ett starkt samarbete med hem och förskola. Andra böcker som mer fungerat som inspiration är ”Art, Artists; The expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri “och  ”Att göra lärandet synligt – barns lärande individuellt och i grupp” från Reggio Children. Där kan man fastna bara i att kolla på bilderna och se hur skapande är viktigt som metod i förskolan, en metod som kopplar samman både teori, förkunskaper, kreativitet och fantasi. Bryggan mellan teori och praktik har Stina Braxells bok ”Skapande barn” bidragit till, den visade mig hur material, metoder är mångfald som vi kan erbjuda barnen. ”Skapande barn” är som ett uppslagsverk där man kan återgå och inspireras. Kompendiet taget ut Tarja Häikiös bok ”Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola” har bidragit till en skarpare förståelse för atelieristans funktion i förskolan. 

Man blir faktiskt bara sugen på att läsa mer och försöka koppla till verksamheten och bidra till inspiration och motivation för olika projektarbeten och njutning i förskolan. Det är skönt att kursen sträcker sig under 2 terminer så man hinner gå tillbaka och fördjupa sig mer i litteraturen.

Genom att bli inbjuden till mina basgruppsmedlemmars förskolor har ”miljön som den tredje pedagogen” verkligen blivit påtagligt. Efter varje träff har jag gått hem med ett stort leende på läpparna samt blandade känslor av inspiration och frustration. Andra verkar alltid ha ”kommit mycket längre” än en själv vilket både är inspirerande och frustrerande för man vill bara springa till sin egen avdelning och göra förändringar samtidigt som vi har olika förutsättningar. Miljön är en resurs och kan användas som ett verktyg för barnen att bli mer självständiga, utmanade och förundrande.

Det förhållningssätt som Reggio Emilia inbjuder till med kompetenta och kreativa barn som själva kan komma på lösningar på både konventionella och okonventionella sätt med tillgång till olika material, verktyg, vuxenstöd och förkunskaper gör att hela förskolan faktiskt känns som en stor verkstad eller laboratorium men Ateljén som en viktig del av helheten.

Arrivederci!